I min bok ”Bara en tanke; din guide till villkorslöst välmående”, bjuder jag på metaforen ”Livet som en LP-skiva”, där vinylskivan är själva livet, och tonhuvudet eller ”pickupen” är vi människor som vandrar längs de graverade spåren. Och… då och då fastnar vi [nålen] i en repa som uppkommer under livets gång.
Måhända en väl simpel metafor – absolut – men ack så sann.
Idag presenterar jag ytterligare en liknelse av samma sort; lika trivial, men ändå tänkvärd:
Jag brukar föreställa mig livet som en jazzimprovisation, där vi alla är musiker som låter oss förföras av spontana melodier och rytmiska förändringar. Varje dag överraskas vi av nya taktarter och tonartsbyten, och musiken föder en plötslig ingivelse i nuet.
Emellanåt kastas vi ur balans av disharmoni eller av en oväntad tonsekvens. Sådana ögonblick av förvirring, kan skapa en själslig konflikt. Tvivel och oro tonar fram.
Det är lätt att tro, att vi vid dessa tillfällen, måste gå i flera års psykoterapi, för att kunna komma vidare. Att tvingas anlita en professor i jazzharmoni som personlig coach, och omvärdera vare anslag och approach.
Men lösningen kräver ingen omfattande ansträngning. En enkel och subtil tonförändring, en smidig passage, kan återställa harmonin i ett nafs. En medmusiker som stöttar med ett nytt ackord eller melodi, kan bryta mönstret och föra oss tillbaka till flödet.
Det handlar mindre om stora omvälvningar, mer om små, men kreativa justeringar. Genom att ändra en ton här, ett tempo där, kan vi åter finna vår plats i ”livets dynamiska komposition”.
Ju.
Med kärlek,
Dennis
[Ge bort en bok i julklapp, till någon som behöver den bättre än du, med 10% rabatt. Ange koden NÄRVARO i kassan för 10 % rabatt – gäller till 15/12, 2023.]
