Detta är en påhittad historia (som dock innehåller en hel del sanning):
En professor frågade människor runtom i världen, om vad lycka egentligen är, och fick en mängd olika svar:
- Att njuta av de små sakerna i livet – morgonkramen, teet och morgontidningen
- Att vara frisk
- Att kunna resa i väg på semestern
- Att få umgås med mina barn
- Att ha en partner som älskar mig
- Att ha en rik fritid
- Att ha ett jobb som jag trivs med
- Att kunna äta och dricka gott
- Att fylla år
- Att ha ett husdjur
- Att träna
- Att vinterbada
- Att ha en äkta vän
- Att vara nära gud
- Att ge till andra
Efter att ha samlat in alla svar, ställde professorn ytterligare en fråga: – Så… om du inte ”fick njuta av de små sakerna”, ”hade hälsan i behåll”, ”kunde resa i väg”, ”fick spendera tid med barnen”, ”hade en partner som älskade dig”, osv… då vore det omöjligt att vara lycklig, eller?
Efter en tids diskussion med alla som intervjuats, kunde de flesta vara överens om att det nog ändå gick att vara lycklig, trots avsaknaden av allt det som vid en första anblick ser ut att göra människor lyckliga. Exempelvis verkar ju buddistmunkarna i Tibet, som knappt äger någonting alls, vara lyckligare än de allra flesta.
Så… professorn packade sina väskor och reste till Tibet. Han letade upp en buddistmunk som sa sig vara lycklig, och som dessutom utstrålade tacksamhet, närvaro och kärlek.
Professorn utförde ett litet experiment tillsammans med buddistmunken, som innebar att – under en veckas tid – plocka bort allting som munken ägde, förutom lite vatten och några brödbitar. Dessutom skulle munken göra ett uppehåll i alla sysslor som han vanligtvis tog sig för.
Man tog ifrån honom kläderna, sängen, filten, boken etc., och förhindrade honom att utföra alla typer av fysiska aktiviteter. Varken promenader eller armhävningar var tillåtna. Ej heller fick han meditera eller utföra andra typer av mindfulness-övningar.
Efter en hel vecka med noll ägodelar och med noll aktiviteter, fick munken frågan av professorn om han fortfarande var lycklig.
Munken svarade med ett leende:
– Jag är inte lycklig. Lycka är jag.
Med kärlek,
Dennis