… inte till det de säger.
Det är lätt att höra vad folk säger och sedan få för sig att man lyssnat till vad de vill ha sagt.
Men det här med att lyssna är lite lurigt. Vi människor har nämligen en tendens att tänka en hel del kring det som sägs, och då hör vi egentligen inget annat än vårt eget tänkande.
Tankar alltså.
Som kommer från oss själva.
Det är vad vi hör, tankar.
Således missar vi det vi borde ha lyssnat till; alltså själva budskapet.
Att kunna höra och förstå det som vederbörande vill ha sagt skiljer sig inte sällan från det som sägs – som egentligen bara är en tanke som tänks. Hos dig.
Som nu… där du uppfattar en sak av det jag säger, nämligen något annat än det jag vill ha sagt, och således missar poängen.
Som på jobbet, med chefen, arbetskamraterna och kunderna.
Eller hemma, med partnern, barnen och vännerna.
Och så bråkar vi om det som sägs, trots att vi oftast egentligen är överens om vad vi vill ha sagt. Innerst inne.
Sorgligt.
Att lyssna på vad människor vill ha sagt är emellertid en konst.
Det döljs nämligen ofta bortom det som sägs.
Och… så var det sagt.
Med kärlek,
Dennis