Det är omöjligt att uppleva framtiden. Den har nämligen en tendens att aldrig någonsin dyka upp. Det är alltid nu. Minsann.
Tänkandet kring framtiden däremot, kan ta form i sinnet närsomhelst, och skapa såväl hopp som oro. Och allt däremellan.
Detsamma gäller för det förflutna. Det är förbi och kan varken skrämma eller glädja någon. Ingen alls. Ju. Just eftersom det är över.
Tänkandet kring det förflutna emellertid, kan skapa alla typer av känslor i den pågående stunden. Alltifrån panisk skräck till vackra och underbara minnen.
Men tänkandet är en sak. Framtiden och det förflutna något annat.
Insikten kring skillnaden däremellan må låta hårfin och banal, men är egentligen gigantisk och fundamental. Särskilt för de som varit med om hemska saker, eller för de som just nu lever under hot. För dem är insikten helt avgörande. Såväl för välmående och själslig ro i nuet, som för klarhet, klokhet och kreativitet.
I den stund någonting ter sig som en tanke, förefaller det mindre farligt än om det ter sig som något obehagligt som eventuellt kan hända framöver, eller något tragiskt som faktiskt hänt förut.
Men… som inte händer nu.
Mer än som en tanke… som tänks; hur obehaglig [eller behaglig] den tanken än må verka vara.
Glöm aldrig detta.
Med kärlek,
Dennis