[Vänligen läs nedanstående inlägg med vetskap om att att min intention är att skapa en bättre värld för den som mobbas. Inte för den som mobbar.]
Maktförhållandet mellan mobbare och mobbningsoffer är inte riktigt vad det verkar vara.
Det är nämligen lätt att tro att mobbaren sitter på all makt. Och att den mobbade är maktlös.
Ett sådant synsätt är inte bara fel. Det är ett förminskande av den mobbades egentliga möjligheter. Och ytterst ett förslavande synsätt. Oskyldigt och välmenande, men dock.
Såklart är det alltid den som mobbar, som bär ansvaret för mobbingen. Aldrig någonsin den som utsätts för övergreppen. Den mobbade har inget ansvar alls – någonsin – för mobbarens orättfärdiga handlingar, vilka de än må vara. Punkt.
Däremot, är frågan om makt en helt annan än frågan om ansvar och skuld.
Den som mobbar är beroende av sitt mobbningsoffer.
Utan mobbningsoffer finns nämligen ingen mobbare.
Precis som att en kung är beroende av sitt folk.
Utan folk, existerar heller ingen kung.
Folket däremot, behöver ingen kung för att vara det folket önskar, vad som än önskas. Kungen däremot är beroende av folket för att fortsätta vara kung.
Och det är just detta förhållande – själva beroendet – som är intressant att undersöka lite extra.
För om det är så [vilket det är], att en mobbare är beroende av att ha ett mobbningsoffer för att behålla sin position som mobbare, är mobbaren egentligen helt utan makt att försvara sin ställning. Makten ligger i stället hos den som mobbas.
Det som krävs är en vägran att vara mobbad.
Givetvis ingen enkel insats. Tvärtom. Oftast med risk att utsättas för repressalier av olika slag. I vissa situationer kan vägran att ta position som ett offer, vara förenat med livsfara. Absolut. Jag påstår inget annat. Tolka mig inte på något annat sätt. Att vägra vara ett offer är aldrig lätt. Oftast oerhört svårt och riskfyllt. Punkt.
Men, detta till trots, kan vi aldrig bortse från ett faktum – att mobbaren faktiskt är beroende av sitt offer – vilket placerar makten på rätt ställe, nämligen hos den som mobbas.
Ingen människa behöver en mobbare för att kunna vara det man önskar vara. Mobbaren däremot är beroende av offret för att vara mobbare.
Men… och detta är ett stooort MEN: det faktum att makten ligger hos den mobbade, innebär inte, att den som mobbas är ansvarig för mobbningen och därmed är medskyldig, om makten inte nyttjas. Aldrig någonsin. Och detta tål att upprepas.
– Den mobbade har aldrig någonsin ansvar eller bär någon skuld för mobbningen. Ej heller för sin position att vara mobbad.
Punkt.
Med kärlek,
Dennis
[… med inspiration av Hegels Master – Slave dialectic.]