Det är vanligt att försöka designa framgång och innovation på samma sätt som vi designar maskiner.
Med en ingenjör som håller i trådarna, med ritningar och med avgränsade delar som kuggar in i varandra, för att helheten ska fungera.
Förutbestämt, med en tydlig början och med ett väldefinierat avslut.
Antingen fungerar det, eller… inte.
Men verkligheten är ingen maskin.
Verkligheten är en mylla.
Den behöver näring, den förändras med tiden, den anpassar sig.
Den möjliggör växande och blomstring.
Strävan efter ”det felfria” är en lömsk strävan.
Bättre att skapa en miljö där idéer kan gro, där det finns utrymme för misstag och lärande, och där passionen för att utforska och förbättra ständigt ger näring åt myllan.
Vad sägs om att låta oss växa tillsammans?
I en mylla av möjligheter.
Med kärlek,
Dennis
