Arbetsglädje, något som både arbetsgivare och arbetstagare värdesätter, handlar primärt inte om att känna förtjusning, yra och upprymdhet på arbetsplatsen.
Faktiskt inte.
Den typen av glädje (begeistring och extas) kan, tvärtemot vad många tror, faktiskt stå i vägen för allt det vi eftersträvar.
Arbetsglädje i form av s.k. ”hänförelse”, kan nämligen …
… vara extremt utmattande
… stå i vägen för sund skepsis [inför exempelvis dåliga idéer eller eventuella bedrägerier]
… bidra till besvikelser när arbetet, kollegorna eller chefen inte ger den tillfredsställelse som man räknat med
… bygga ett grandiost ego, när allt handlar om att mata de egna positiva känslorna
… få oss att känna oss avskilda från omgivningen, när fokus ligger på att jaga personlig entusiasm
Äkta arbetsglädje däremot, som är något annat än en envis känsla av salighet, kan förflytta berg.
Vi pratar om inre arbetsglädje alltså, i form av ett stillsamt och klart sinne, som inte värderar en upplevelse som bättre eller sämre, utan låter världen vara det den är, i sitt ursprung, dvs. neutral.
En sådan arbetsglädje, som alltid är på plats, oberoende av situation eller yttre omständigheter, är ovärderlig. Inte bara för en själv, men också för alla runtomkring.
Och… för uppdraget i sig.
– Ett rofyllt och stilla inre…utan varken oro eller extas… DET är glädje… på riktigt.
Så det så.
Med kärlek,
Dennis