… inte riktigt ger de resultat som efterfrågas, kan det vara bra att återgå till principerna.
Inte som en alternativ åtgärd. Inte som något nytt att lära in eller ”använda sig av”. Endast som en påminnelse om att psykologisk friskhet redan är på plats, och att den emellanåt döljs av det tänkande som pågår i sinnet. Och att tankar bara är tankar… vad som än tänks.
De tre principerna försöker förklara hur en upplevelse skapas. Bara det. De säger ingenting alls kring hur upplevelsen ska förhindras, förändras, förskönas, förkastas eller förpassas.
En förklaring således. Utan manöver-syfte eller ingripande-intention.
Principerna är därför inget ”alternativ” till sådant som redan erbjuds. Snarare en grund, från vilken all psykologi tagit form. Dels för det som ingår i den vetenskapliga traditionen, och dels för det som erbjuds inom området ”personlig utveckling”.
De tre principerna tillhandahåller ett klargörande kring hur psyket [ej hjärnan… psyket alltså] omformas till alltifrån sinnesfrid, balans och klokhet till oro, ångest och panik, via det som sker i medvetandet – en tanke som dyker upp och försvinner.
Principerna är inte kontroversiella. De bara är.
Något man kan tycka om eller ogilla, lyfta fram eller förskjuta. Principerna bryr sig emellertid inte. De bara är, som sagt.
Som gravitation, ungefär… eller magnetism – naturlagar… som förklarar. Ej åtgärdar.
Ungefär så.
Med kärlek,
Dennis