När stormen är som värst… vänder den.
Varje gång.
Vad skulle annars ske?
Den kan ju inte bli värre.
Den har bara en väg att gå; att bedarra.
Detsamma gäller för psykologisk smärta.
Den minskar när den nått sin kulmen.
Oro, ängslan, ångest. Svartsjuka, skuldkänsla, förtvivlan.
Avtar.
Hoppfullt att känna till.
Lätt att glömma dock.
Särskilt när det blåser upp till storm.
Med kärlek,
Dennis