Ödmjukhet handlar inte om att göra sig liten.
Det handlar om att förstå sin plats, i något större.
Att veta mycket, men inte allt.
Att kunna tala tydligt, men också lyssna med närvaro.
Att ha insikter, och ändå vara beredd att ompröva.
Den ödmjuke anpassar sig inte för att behaga, utan för att se klarare.
För att lyfta blicken.
För att ge plats åt fler perspektiv.
Vi lever i en tid där det högljudda ofta får mest uppmärksamhet.
Där trygghet ibland förväxlas med att alltid ha rätt.
Men det är inte alltid den som pratar mest som bidrar mest.
Och det är lätt att tro att synlighet är detsamma som värde.
Men ibland krävs det mod att stanna upp, att vara stilla mitt i rörelsen, och låta det större träda fram.
Kanske är det där, i det tysta, som visdomen bor.
Minsann.
Med kärlek,
Dennis