När du ser någon flippa ut av flygrädsla i kabinen, utan att planet ens har lyft en millimeter… då vet du.
När du ser någon, få panik kring morgondagens vedermödor, men det fortfarande är idag… då vet du.
När du ser någon, skaka av ångest, på grund av barndomens bekymmer, och barndomen har passerat… då vet du.
It’s fluff.
Fluff, som kanske inte verkar vara fluff, för den som fluffar.
Men…
… it’s still… fluff.
Nothing at all.
Med kärlek,
Dennis
