Arbetsdagen kickar igång och du känner pulsen. Det är din dag. Din scen.
Som ett jazz-jam.
På det här gigget finns inget rätt eller fel, bara toner som väntar på att få liv. Du tar ett djupt andetag, kliver fram och spelar din första ton. Kanske inte helt perfekt, men det är ändå just DIN ton.
Och där, på scenen, finns inget facit. Ingen manual som talar om för dig vad som ska komma härnäst. Bara en riktning att följa, en harmoni att söka upp.
Du navigerar bland ackord och toner, hittar skönheten i det oväntade, i det ofullkomliga. Men du är inte ensam. Du har ditt band.
Ju.
Varje kollega har sitt eget unika spår att följa. Ni beger er ut i världen, men… på något mystiskt och magiskt sätt möts ni alla i samma melodi.
Och när den sista tonen har klingat ut, när dina fingrar har spelat sitt sista riff, vet du att du har bidragit till något större än dig själv. Du har jammat loss, tagit risker, men alltid med rytmen som fångat dig när du varit på väg att gå vilse.
Och imorgon, kliver du upp på scenen igen. Ett nytt jam väntar. Nya melodier att upptäcka.
Så jazza på, gubbe och gumma.
Det är gött, nämligen.
Med kärlek,
Dennis
