Om grubblande verkligen hjälpte oss att leva bättre liv, då hade vi varit fria vid det här laget.
Vi hade tänkt oss till lugn, tänkt oss lyckliga, tänkt oss ut ur det som skaver.
Men så fungerar det inte.
Att älta det som varit, eller oroa sig för det som kanske kommer, drar oss bara längre bort från det som faktiskt sker.
Och livet händer här.
Just nu.
Innan tanken hinner lägga sig i.
Om grubblande inte längre vore ett alternativ, vad fanns kvar då?
Kanske att andas?
Att göra det som känns rätt, utan att först försöka klura ut allt.
Klarhet uppstår inte av att fundera mer, utan av att vara närvarande.
Inte av att hålla fast vid tankar som tar form i sinnet, utan av att släppa taget.
Friheten gör sig påmind i samma stund som vi slutar tro på de tankar som dyker upp.
Minsann.
Med kärlek,
Dennis