Min fru, Lena Bergkvist, arbetar som eventproducent med stort ansvar över många evenemang, med oändligt många arbetsuppgifter, men med få resurser.
I veckan, när vi satt i bilen, på väg till en konsert, sa Lena följande till mig:
– Om jag skulle tänka på allt som jag har att göra, skulle jag få panik.
Och sen satt vi bara tysta. Båda medvetna om att hennes strategi – att INTE tänka kring sina arbetsuppgifter – var en klok och sund strategi, men också fullt på det klara med att den går stick i stäv med vad de flesta människor tycker och tror.
”Att inte tänka, fundera och reflektera över det man har att göra, är att förtränga, förskjuta och blunda för faktum, och leder till att man glömmer viktiga uppgifter, missar avgörande deadlines, samt är lättsinnig och nonchalant.”
Men lyssna här:
Ifall Lena skulle tänka kring allt hon hade att göra, så skulle hon få panik. Det kände hon, i hela sin kropp. Att inte tänka kring sina arbetsuppgifter däremot, gjorde att hon undvek paniken.
Arbetsuppgifterna kvarstår, oavsett strategi… såklart. Men frågan är, huruvida det som måste göras (och det måste ABSOLUT göras), bäst tas om hand, med panik eller med lugn i sinnet?
Vem skulle du vilja passa dina barn eller barnbarn? En aupair som är superstressad, eller en aupair som är lugn och sansad, trots att det både ska städas, lagas mat, och bytas blöjor?
Med kärlek,
Dennis
