Få hundar, om ens någon, lägger sig till rätta i hundkorgen på kvällen och oroar sig kring morgondagens bekymmer.
Grannens katt, och inte någon annan katt heller för den delen, känner ånger kring sina tidigare tillkortakommanden och funderar över hur annorlunda allting kunde varit om vissa beslut i livet inte hade fattats.
Kor känner sig varken osäkra kring sin identitet, eller brukar våld på sig själva för att spenarna råkar hänga och sladdra lite väl mycket på ålderns höst. Lika lite som att fåglarna flyger omkring i cirklar och bekymrar sig om huruvida andra fåglar skulle tycka om de mer ifall de hade längre näbb.
Människan däremot är unik i det avseendet, just eftersom vi är det enda ”djuret” som kan tänka om oss själva på det här negativa sättet. Och… som dessutom har en medfödd förmåga att låta bli.
Den sista delen av föregående mening tål att upprepas:
– Och som har en medfödd förmåga att låta bli.
Ooops… tänkte inte på det.
Med kärlek,
Dennis