Man kan oroa sig för framtiden, för jobbet, för barnen eller för ekonomin, men inget av det blir bättre.
Det enda som förändras är lugnet; det försvinner.
Ju mer man oroar sig, desto fler skäl hittar man att fortsätta.
Varje händelse blir ett tecken på att man hade rätt, och till slut lever man i en verklighet formad av sin egen rädsla.
Men om man förstår vad oro egentligen är – bara tankar som passerar – förlorar den sitt grepp.
När tankarna sjunker undan, klarnar sinnet.
Och där, i det stilla och kloka, finns redan allt man behöver för att hantera det som faktiskt händer.
Med kärlek,
Dennis