Ordet “ovärdigt” har en väldigt specifik betydelse, och just därför är ordet så kraftfullt.
Om vi accepterar och ger vårt godkännande till ovärdiga beteenden och värderingar, köpslår vi i samma stund, med sådant som vi bestämt oss för att aldrig någonsin kompromissa kring.
Exempelvis kärlek, humanism och alla människors lika värde.
Och när vi gör detta – och dessutom kallar medmänsklighet för PK, godhetsiver eller [nu senast] landsförräderi – säljer vi vår själ till djävulen.
Och normaliserar det som är ovärdigt.
Och det… är för mig… ovärdigt i sig.
Med kärlek,
Dennis