Är barndomen primärt en förberedelse för vuxendomen?
Eller är barndomen – i sig – en värdefull period i livet?
Lika värdefull som vuxendomen, till och med?
Och vad innebär perspektiv-skillnaden för dig… som förälder, förskollärare eller lärare?
Eller för dig… som sur och bitter gubbe (som varken har med ålder eller kön att göra)?
Inget, något, allt?
Med kärlek,
Dennis