Det känns skönt att kunna leverera en klatschig kommentar, precis i den stund den behövs som allra mest.
Eller kunna behålla lugnet när någon annan brusar upp.
Det förmedlar pondus.
Men oftast funkar inte livet så.
Man får tunghäfta eller hasplar ur sig något korkat som man snart ångrar.
Då är det bra att kunna återgå till fabriksinställningen av att vara människa; att ta ett djupt andetag, låta tiden gå, och veta om att ”det löser sig”.
Men framför allt inte älta.
Då gör sig tunghäftan påmind igen.
Och idiotin kommer som ett brev på posten.
Bättra att chilla en stund, alltså.
Ju.
Med kärlek,
Dennis
