Många förfasar sig just nu över Thomas Eriksons bok ”Omgiven av idioter”, och hävdar att hans ”pseudovetenskap”, inklusive den modell som hans bok bygger på, den s.k. ”DISA-modellen”, gör mer skada än nytta.
Och visst är det ett stort problem att påhitt och osanningar får allt större utrymme inom såväl arbetsliv som privatliv. Det är sorgligt och tragiskt, och jag kan förstå att alltfler människor efterfrågar mer kontroll och fler regleringar.
Det verkar nämligen inte finnas någon hejd på kreativiteten när det gäller att hitta på nya tekniker och metoder, inklusive nya, populära och lättillgängliga förklaringsmodeller, som går att sälja.
Men även om det är ett stort problem att pseudovetenskap tar stor plats i vårt samhälle, påstår jag att detta i sig, egentligen är ett litet problem i jämförelse med ett annat, mycket större problem som jag ser. Nämligen att den traditionella psykologin, dvs. den som säger sig vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, den som nu vill ta steget fram och vederlägga allt ”utomvetenskapligt”, faktiskt också bygger på ren godtycklighet. Spekulationer och totalt felaktiga antaganden helt enkelt. Hypoteser, teorier och förhoppningar. Tro helt enkelt. Religion.
Eller som jag utrycker det i en bok som kommer ut inom kort:
– Psykologi är gissningar, sorterade i kollegial ordning.
Så var det sagt.
[Lyssna gärna på ett avsnitt från Tomas och Dennis Podcast, från februari 2017: ”#75. Personlighetstester är humbug.” I detta avsnitt förklarar jag min syn på eländet ytterligare.]