I måndags och tisdags deltog jag på konferensen ”Skandinaviska 3P-träffen” i Stockholm, och insåg att paradigmskiftet inom psykologin (och psykiatrin) faktiskt redan har skett. De flesta är dock helt ovetandes om detta faktum.
– Psykologin är död. Länge leve psykologin.
Mängder av människor berättade om hur ”den nya psykologin” – som är insikts-baserad, i stället för åtgärds-baserad – totalt förändrat deras liv.
Och detta… endast genom en ökad förståelse kring hur alla upplevelser av livet skapas – psykologiskt – av tre fundamentala principer (läs: naturlagar).
Några exempel på vittnesberättelser:
G****** vittnade om hur några få insikter kring tankar, fick honom att vakna upp till välmående, efter flera år av ångest, återkommande självmordsförsök och tung medicinering.
S***** bjöd på sin berättelse om hur hon blivit fri från svår och långvarig OCD (tvångssyndrom), endast genom att läsa en bok och att lyssna på något podcast-avsnitt om ”att tankar bara är tankar, och ingenting annat än tankar – ingenting”.
M******** berättade om hur hennes liv begränsats av ”påhittade” diagnoser, och att hon numera – efter att ha förstått vilken roll som tänkande har för skapandet av upplevelsen – kan leva i sinnesfrid och i harmoni med sig själv.
L*** förklarade hur hela hans liv förändrats, endast genom att inse att alla psykologiska känslor som känns i kroppen, skapas av principen ”tanke”. Och inte tvärtom – att tanken kommer från känslan – såsom han trott i över femtio år.
C******** delade med sig om hur insikten och medvetenheten kring tre enkla principer kunde förändrade hennes liv fastän hon länge trott att det var kört.
Och på tisdags-kvällen fick jag dessutom följande mejl – från en kvinna som jag aldrig träffat förut:
Ämnes-rad: JAG VAR DÖD I 35 ÅR. SEN FICK JAG LIVET TILLBAKA.
Hej Dennis.
Jag är en novis när det gäller de insikter som din podd ”Jag dog och fick liv igen” bjuder på.
Jag hörde dig för första gången den 25/6 i en annan podd som jag sporadiskt följer, Fanny och Ilas ”Hållbar livsstil och hälsa”.
Jag var ute på min morgonpromenad. Svetten och ångesten rann längs ryggen. Kvällen innan hade jag, mot min vilja, druckit det där jäkla vinet, bara för att döva min ångest.
Jag hörde din berättelse och allting förändrades. Det kändes hoppfullt.
Jag har levt hela mitt liv i mitt eget tankefängelse. Det visste jag inte då, den 25 juni, men nu vet jag.
Jag har försökt, allt sedan jag var tolv år, att fixa allting som varit fel.
Jag har träffat fler läkare, psykologer och kuratorer än de flesta.
Jag har svultit mig till ett BMI på 12, blivit lovad att jag inte skulle överleva min 20-årsdag, druckit alkohol till förbannelse, vunnit tävlingar, klarat utbildningar på masternivå, haft bra jobb, fin familj två fantastiska barn. Men ändå har jag mått skit.
För jag har inte, trots alla kurser, utbildningar, behandlingar och år av misär [eller framgång] inte förstått ett endaste dugg. Det förstår jag nu.
Tack till dig.
Tack vare att du genom din podd gett mig insikt i att jag har levt hela mitt liv i en total missuppfattning, kan jag som en bitter 70-talist(+) få förmånen att leva vidare.
Jag har på dessa dagar äntligen förstått att jag har blivit lurad av allt och alla.
Av alla tankar om allt och alla och allas tankar om mig.
Jag är inte fel. Jag är inte psykisk instabil. Jag är inte något av de som de satt som etikett och diagnos på mig.
Jag är bara mig själva. Bara mig.
Alla orostankar om gårdagen och om morgondagen och om allt annat, finns ju inte. Inte egentligen.
Jag har bara kärlek och glädje och tacksamhet just nu.
Det är möjligt att detta tillstånd inte kommer vara för evigt men det bekymrar mig inte.
Det enda som finns är nu och jag behöver för första gången i livet inte bekymra mig kring annat.
För inte så länge sedan, försökte jag bota mitt alkoholmissbruk med något som kallas CRA-behandling. Jag påbörjade denna behandling för ca sex veckor sedan.
Men jag behöver den inte.
När jag kom till min CRA-behandlare igår berättade jag lite kort om mina nyvunna insikter, samt rekommenderade din podcast och dina böcker.
Hon sa att hon inte riktigt kände igen mig när jag kom in. Jag var liksom mer självsäker och bestämd på något sätt.
Jag har fortfarande kroppsångest, prestationsångest, samt ångest för ångesten, varje gång som jag lyssnar på alla de sjuka tankar som kommer, men… när jag släpper dem, känner jag lycka och välmående och har nära till min humor, glädje och sinnesro. Något som jag aldrig trodde jag nånsin skulle återfå.
Jag vill bara åter säga tack.
Fortsätt alltid med det du gör. Jag ska rekommendera dina böcker till alla som behöver dem. Jag kommer att lyssna ikapp din andra podcast [Tomas & Dennis podcast] och fortsätta följa er och hoppas jag kan hjälpa er att sprida budskapet och få till ett paradigmskifte. Det är fan på tiden.
Du hjälpte mig att inte hoppa framför tåget. Jag kan istället gå här – där jag nu är – och må bra och ge mina barn all den kärlek de förtjänar.
Tack.