Somliga blir förargade av att dieselpriset höjs medan andra känner skam över att det fortfarande är tillåtet att köra bil på fossila bränslen.
Vissa blir stötta när det svärs i kyrkan. Andra tycker att svordomsförbud känns löjligt.
Någon grips av panik av att stå på en scen. Någon annan känner sorg över att inte bli sedd.
Så… psykologisk smärta är ojämnt fördelad.
Och varierar dessutom inom varje människa.
Varken ilska eller skam är konstant. Den kommer och går.
Även om såväl diesel som literpris består.
Detsamma gäller för övriga känslor.
De tycks leva sitt eget liv.
Ojämnt fördelade och skiftande.
Bångstyriga och obegripliga.
Men… egentligen… alldeles logiska.
För den som insett känslans enda sanna källa: tanken.
Ju.
Tack och lov emellertid, att tankar, just bara är tankar… ingenting alls, således… mer än… tankar.
Med kärlek,
Dennis
