Människor anlitar coacher av olika anledningar.
Exempelvis för…
… att få större framgång i sin business
… att slippa ifrån stress, press och oro
… att kunna ta rätt beslut i olika situationer
… att lyckas bättre i sitt föräldraskap
… att fördjupa relationen med sin partner
… att komma över en kris
… att finna en större mening med livet
… att bli fri från tvångstankar och tvångshandlingar
… att vara mindre nervös inför en presentation av något slag
… att få mer flyt i sitt gitarrspel
… att bli en bättre säljare
… att inte låta rädsla begränsa livet
… att vara mer närvarande i nuet
Och… av oändligt många fler skäl.
Det JAG är nyfiken på som coach – som ett inledande samtal med en ny kund – är vad som hindrar människor att lyckas med allt detta, utan att ta extern hjälp?
– Vad är det egentliga hindret?
Och när man väl funnit själva ”roten till problemet”… är svaret alltid detsamma; nämligen det egna tänkandet, som dock inte upplevs som tankar för den som tänker, men som egentligen inte är något annat än just tankar som begränsar.
Ingenting alls således.
Vilket innebär, att när man påminns om detta – och dessutom erhåller ett nytt perspektiv kring vad en tanke egentligen är, [upp-]löses inte bara det problem som man anlitade coachen för… utan även alla andra knutar, som man också besvärats av.
Och vips… så var problemen putsväck.
Just eftersom de inte fanns där… in the first place.
Inte mer än som en tanke.
Minsann.
Med kärlek,
Dennis