… är rädsla.
Och… rädslans fiende är sinnesfrid.
Minsann.
Sinnesfrid är nämligen konstant. Egentligen. I sitt ursprung.
Rädsla däremot, är något som byggs upp av tänkandet som pågår i stunden, [oskyldigt] och är övergående.
Insikten om att sinnesfriden vilar bortom den tanke som skapar rädslan – och att en tanke just bara är en tanke, vad som än tänks – får rädslan att lätta.
Inte direkt. Men snart.
Hoppfullt, sant och viktigt att förstå. Nu mer än någonsin förut.
Med kärlek,
Dennis