Min erfarenhet av att coacha människor i en riktning som ”de tre principerna” visar, säger mig att självupptagenhet och självcentrering ganska snabbt kan ”bytas ut” mot empati och sund medkänsla. Och att det händer av sig självt, i takt med att insikterna ökar.
Det må låta väl enkelt och osannolikt, men är ganska självklart när man tänker efter.
Ju mer man förstår att det egentligen aldrig är situationen som får en att känna de känslor som känns i kroppen, utan tänkandet kring situationen [och att tankar just bara är tankar], tenderar vi människor att tänka lite mindre, och då händer två saker:
- Vi mår bättre.
- Och sinnet klarnar.
Med ett klart sinne följer…
… att vi lyssnar mer på vad människor säger, i stället för på vad vi själva tänker
… att vi blir mer öppna för andras perspektiv i stället för att försvara de egna åsikterna
… att vi fokuserar mer på tacksamhet och människors vilja att göra gott, än på misstänksamhet och andras illvilja
…att vi uppskattar livets djup och mening, i stället för materiell standard och antalet gillare på Facebook
… att vi hellre försöker göra gott och komma till försoning, än att vilja hämnas och slå tillbaka
… att vi blir mindre känsliga för stress och oro, och låter bli att skylla obehagskänslan på projekt, arbetsuppgifter eller kollegor
… att vi reagerar annorlunda på egna tillkortakommanden och tar ett steg tillbaka, i stället för ett steg fram i frustration
… att vi tar större ansvar för det vi gör – vilket gör oss ”fria”, i stället för att lägga skulden på vår omgivning
… att vi lägger fokus på självmedkänsla i stället på självhävdelse
… att vi bli mer närvarande i nuet, än förlorar oss i det framtida eller i det förflutna
Med kärlek,
Dennis