Överraskningar kommer inte som en chock. De följer ett mönster.
Som irritationen över att soppåsen är full, eller rädslan för att inte komma över livets tristess.
Parkeringsböter, skoskav och en stökig diskbänk kommer inte oväntat.
Ej heller skäggstubb, ösregn och bilköer.
Allt detta följer ett mönster.
Likaså oro, rädsla och panik.
Obehagskänslor är väntade. De dyker upp. De är oundvikliga.
Mönstret kallas ”det ingår i livet”.
Och när något följer ett mönster – och vi kan lära oss att känna igen detta mönster – och således inte betrakta en väntad händelse som en överraskning… ja… då tar lugnet plats. Inombords.
Då kan vi känna oss trygga med att det är normalt, och komma ihåg att allting dessutom går över. Det passerar. Det har det alltid gjort. Som ett mönster.
Som en finne på näsan på examensdagen.
Väntad.
Ju.
Med kärlek,
Dennis