Oftast är saker och ting enklare än de först verkar.
Mycket klarnar när man väl har börjat gå.
Vägen blir synlig under fötterna, inte på kartan.
Det finns tillfällen då planering är avgörande, såklart – men när valet står mellan att förbli stilla och att ta ett första steg, är det oftast steget som öppnar upp möjligheterna.
Ändå dröjer man sig kvar.
Man vill förstå allt i förväg, invänta rätt känsla, få någon form av garanti.
Som om tryggheten låg i förberedelsen, snarare än i upplevelsen.
Det är dock sällan riktningen är tydlig från början.
Den tar form längs vägen.
Ju.
Med kärlek,
Dennis