Strävan efter perfektion är en lömsk strävan.
Jag menar, alla gör vi fel emellanåt.
Eller hur?
Alla har vi snubblat på orden.
Alla har vi varit i sammanhang där vi menat väl, men gjort tokiga saker.
Lovat dyrt och heligt, men ändå avslöjat hemligheten.
Tillagat maträtter som sett goda ut, men smakat pyton.
Fortkörningsböter.
Ingen människa är perfekt.
Ju.
Och just strävan efter perfektion är oftast en lömsk strävan.
Vem vill umgås med felfria människor, förresten?
Vad sägs om att söka generositet, ödmjukhet och kärlek i stället?
Med kärlek,
Dennis
