Tajming är allt.
Det är en klyscha, men det är sant.
Rätt ackord, men vid fel tidpunkt, kan förstöra en hel låt.
Eller hur?
En sologitarrist kan ha otroliga tekniska färdigheter, men om hen inte har någon tajming är det ingen som orkar lyssna. En trummis kan vara fantastisk, men om takten inte är där, kommer resten av bandet att behöva kämpa för att hålla svänget uppe.
Men hur vet man när tajmingen är rätt?
Sanningen är… att det vet man inte.
Förrän man vet.
Tajming kan inte kvantifieras.
Tajming ryms inte i någon algoritm.
Tajming kan aldrig kontrolleras.
Tvärtom.
Tajming handlar om att ta en risk.
Att släppa taget och ge sig hän.
Att våga komma in för tidigt. Eller för sent.
Då hamnar man rätt.
Kanske.
För… tajmingen är aldrig perfekt.
Förrän den är.
Med kärlek,
Dennis
[Foto: Bosse Pettersson]
