Nästan alla har tandtråd hemma.
I badrumsskåpet. I necessären. Eller längst ner i en bortglömd låda.
Vi ser den. Vi vet vad den är till för. Vi har förstått poängen, tror vi.
Men den blir oftast oanvänd.
Kanske tas den fram kvällen innan ett tandläkarbesök.
Kanske när något fastnat mellan framtänderna.
Vi fumlar, drar, svär lite tyst. Det blöder. Det känns som en uppoffring.
Men vi vet ju att det är nyttigt.
Och ändå, det är först när vi förstår varför.
Hur bakterier samlas mellan tänderna.
Hur inflammation smyger sig på utan att märkas.
Hur en enkel rutin kan påverka hela kroppen.
Då ser vi sambandet.
För förändring kommer inte av ännu en broschyr.
Inte av fler råd i väntrummet.
Den kommer när vi börjar leva som om det redan vore självklart.
När tandtråden blir en del av vardagen.
När det inte längre känns som något vi borde, utan som något vi gör, för att det gör skillnad.
Vi tror ofta att vi behöver mer kunskap.
Men det vi egentligen behöver är en ny vana som får fäste.
Och ett varför som känns på riktigt.
Det börjar med handling, inte med teori.
Med kärlek,
Dennis
