Vad sägs om ett raseriutbrott i konferensrummet, eller en ursinnesattack på bensinmacken, väl motiverat av människors dårskap och inskränkthet?
Jag menar, visst fan i helvete måste man kunna få bli förbannad ibland? Va!!! Folk är ju dummare än dummast. Och än dummare än så. Håll med eller håll flabben!!!
Mm… aggression och en stund av hätskhet kan såklart generera en känsla av lättnad och tillfällig befrielse då och då, men ofta glömmer vi bort de negativa verkningar och förluster som ilskan orsakar på vägen.
Även om vi ber om ursäkt eller försöker gottgöra för den skada vi åsamkat, kvarstår skadan – och konsekvenserna som följer.
Personen du skällde ut är nu din fiende. Hålet i väggen som ditt knytnävsslag i frustration genererade, påminner dig om hur pinsam du kan vara ibland, och blir till ett irritationsmoment. Det höga blodtrycket tar dig närmare hjärtattacken och en sjukhusvistelse, eller i värsta fall, en genväg till graven.
Men… tänk om ilska inte vore ett alternativ.
Hur skulle världen bli för dig då?
Va?
Har du funderat på det? Övervägt möjligheten?
Nej… såklart inte. Hur skulle det se ut?
Folk är ju folk liksom… korkade och inkompetenta… och förtjänar givetvis din aggression.
Sorry… ledsen att jag tog upp det.
Ska va tyst.
Förlåt.
Med kärlek,
Dennis