[Nedanstående är ett utdrag ur min bok från 2015, ”Bara en tanke – Din guide till villkorslöst välmående”.]
Tankar är just inget annat, än tankar. Varken mer, eller mindre. Tankar kommer och går. Godtyckligt. Egenmäktigt. Slumpmässigt.
Tankar kommer från sinnet. Från insidan av skallen alltså. Inte från utsidan.
Nej, aldrig från utsidan.
Alltid från insidan. Från sinnet.
Tankar är oändliga. Obegränsade.
Tankar är absolut inget annat, än just tankar. Verkligen inget annat.
Endast tankar.
Tankar är det som bär med sig verkligheten, och för den till oss. Som på ett silverfat, eller som på en sprucken plasttallrik. Tankar är det som avgör skillnaden.
Ty vårt sinne är ingen kamera, som registrerar omgivningen och presenterar den så som den är eller var. Inte heller någon bandspelare, som kan spela upp allt igen, i efterhand.
Sinnets tankar är kreativa, konstruktiva. De är dessutom uppfinningsrika och nyskapande.
Lite som en Wikipedia-sida.
Den beskriver världen, men är inte världen. Den kan efterlikna sanningen, men är inget facit. Den kan därtill ändras, lite då och då. Som tanken, alltså.
Nej, sinnet är ingen kamera. Sinnet är mer som en målarduk, där tankarna är som själva målningen, och medvetandet kan beskrivas som konstnären själv.
Ungefär, så som den här anekdoten om Picasso berättar:
En dag var Picasso på väg med tåget från Nice till Paris. Han delade kupé med en förmögen amerikansk konstsamlare. Konstsamlaren tyckte att han kände igen konstnären.
– Nej, men är det inte självaste Pablo Picasso? – Jovisst, svarade Picasso.
– Jag har en fråga, sa konstsamlaren, varför målar du inte människor så som de verkligen ser ut?
– Vad menar du? frågade Picasso, förundrat.
– Jo, varför målar du inte människor så som de verkligen är? Jag menar, ibland placerar du ögat mitt i pannan eller näsan där örat ska sitta. Varför gör du så?
– Jag förstår inte vad du menar? sa Picasso, ännu en gång.
– Jag ska visa vad jag menar, sa konstsamlaren irriterat, och plockade fram ett fotografi av sin fru, och gav till Picasso. Så här ser min fru ut, på riktigt.
– Åh, nu förstår jag, sa Picasso allvarsamt. Din fru är platt och ungefär tio centimeter lång.
Varje sekund som vi upplever, är en fantasifull produktion, ett konstverk. Och ingen annan än vi själva, håller i penseln.
Faktiskt.
Tankar är inte världen. Tankar beskriver världen.
Tankar är dock inget annat, än tankar. Just bara, tankar. Tankar.
[…]
Med kärlek,
Dennis
