Tanken som princip – som naturlag – har två beståndsdelar:
1. en som INTE är
2. en som VERKAR vara
Beståndsdel nummer ett, gör gällande, att vad som än tänks, så är det bara en tanke, ingenting annat än en tanke; egentligen ingenting alls [trots att den verkar vara – just som beståndsdel nummer två berättar].
Beståndsdel nummer två gör gällande, att tanken kommer att verka vara verklig [trots att den inte är – just som beståndsdel nummer ett berättar], och det ska vara på det viset; medvetandet gör nämligen att tanken syns, hörs, smakas, luktas och känns genom att tanken skickas, från insidan, till våra fem sinnen så att den får ”liv” för oss.
Tanken är alltså en illusion [något som verkar vara, men inte är], och påminner därmed om det vi kallar ”hägring” [vatten som inte är vatten, trots att det verkar så].
Med insikter om ovanstående, önskar jag att du reflekterar en stund kring, hur pass klokt och framgångsrikt det är för oss människor…
- … att förhindra tankar [som ju inte är]?
- … att förskjuta tankar [som ju inte är]?
- … att försköna tankar [som ju inte är]?
- … att förinta tankar [som ju inte är]?
- … att förändra tankar [som ju inte är]?
”Jo”, säger du kanske, ”men den beståndsdel som verkar vara… hur ska vi hantera den?”
Ja… hur ska vi hantera saker som verkar vara… men som inte är?
– Try to square that circle.
Med kärlek,
Dennis