Oro är begripligt. Vanligt. Mänskligt.
Till föga hjälp emellertid.
Man kan nämligen inte oroa sig till ro.
Omöjligt att duscha sig torr.
– Jo, men bara en skvätt till.
– Nej, du blir blöt.
Avsaknad av oro måste dock inte betyda kallsinne, likgiltighet eller egoism.
Tvärtom.
Ett stilla sinne – med brist på ängslan – är nämligen inte tomt.
Ett stilla sinne är klokt, klart, engagerat, empatiskt, kärleksfullt, kreativt och fyllt av energi.
Proppfullt av just de resurser som en orättvis, problematisk och brydsam värld behöver.
Fråga dig själv ”vem skulle du helst vilja bli servad av i vardagen”?
– En orolig kirurg?
– En orolig pilot?
– En orolig taxichaufför?
– En orolig make/fru?
Vad vill du att dina barns liv ska vara fyllt utav?
– Ängslan, stress, panik, rädsla, skräck… eller ro, sinnesnärvaro, sans, balans, fattning?
– Hm?
Med kärlek,
Dennis