Det finns två huvudsakliga perspektiv som vi människor kan ha kring de tankar som tar form i sinnet:
1. Ett fokus på tankens innehåll; alltså på VAD vi tänker
2. Ett fokus på tanken som naturlag; alltså på ATT vi tänker
Människor som lägger sitt fokus på ”VAD vi tänker”, tenderar att förlora sig i tankens innehåll, och blir således slavar under den s.k. ”verklighet” som tanken bär med sig.
Exempelvis…
… att oroande tankar skapar en känsla av oro
… att ångestfyllda tankar skapar en känsla av ångest
… att panikfyllda tankar skapar en känsla av panik
Eller…
… att hoppfulla tankar skapar en känsla av hopp
… att glada tankar skapar en känsla av glädje
… att kreativa tankar skapar en känsla av kreativitet
Problemet är att tanken inte står under den kontroll som vi människor önskar. Det innebär att vilken tanke som helst kan dyka upp, när som helst, hos vem som helst, oberoende om vi vill det eller ej. Detta, trots år av träning med att försöka tämja sinnet.
Människor som däremot lägger sitt fokus på ”tanken som naturlag” – som alltså inser att just tankar är det som formar vår verklighet, VAD som än tänks, men… att tankar just bara är tankar, oberoende av dess innehåll… ja, de människorna… är fria att få vilka tankar som helst i sinnet, utan att ta skada, begränsas eller förloras i förvridna föreställningar.
Ett fritt sinne – som låter tankar komma och gå – är ett klokt sinne. Dessutom stilla, kärleksfullt och närvarande.
Med kärlek,
Dennis