Det är otroligt på alla sätt och vis, hur det mest självklara och uppenbara kan förbli oupptäckt, även om det befunnit sig mitt framför ögonen, allt sedan tidernas begynnelse.
När man väl upptäcker det, förefaller det emellertid både osannolikt och obegripligt hur man kunnat missa det; som i mitt eget fall, i över 39 år.
Exempelvis…
… att framtiden aldrig någonsin dyker upp; det är alltid nu, ju
… att det förflutna är över, och således aldrig kan återupplevas; inte egentligen
… att det pågående ögonblicket är konstant och evigt; tiden är just bara en illusion
… att tänkandet kring såväl framtid som det förflutna, endast är tankar i nuet; tankar alltså, varken det framtida eller det förflutna således
… att tankar, just bara är tankar, ingenting annat än tankar – ingenting alls, även i stunder de verkar verkliga
Och… mer därtill… i samma riktning.
Dock… kan ovanstående vara mycket nog at svälja i en enda bit… så, mer självklarheter kommer inom kort.
Med kärlek,
Dennis