Vanligtvis talar man om två olika sorters motivation: Inre eller yttre
”Yttre motivation” delas ofta upp i motivation som ett resultat av straff (piska) eller motivation som en konsekvens av belöning (morot), medan s.k. ”inre motivation” bestäms av sådant som självpepp, målbilder, affirmationer eller liknande.
Jag föreslår dock en tredje typ – som varken kan kategoriseras som inre eller yttre, nämligen det jag kallar URSPRUNGLIG motivation; en medfödd, obegränsad och oändlig typ, som varken kan förstärkas eller byggas upp. Ej heller försvagas eller raseras.
Den bara ÄR, och kom med ”det liv som lever i allt levande”.
Och finns i oss alla.
Ett ursprungligt [drivlöst] driv, som lät oss alla att börja krypa, ställa oss upp, börja gå, formulera ord, etc.
En slags motivation som är konstant, men som emellanåt kan döljas av de tankar som tar form i sinnet.
Tankar av oro, hinder och rädsla.
Men… lyckligtvis är ju tankar… bara tankar… ingenting alls.
Så… den ursprungliga motivationen är… egentligen… permanent.
Även i denna stund.
Minsann.
Med kärlek,
Dennis
