Det är sällan vardagen som stannar kvar i minnet.
Inte timmarna som flyter ihop.
Det vi bär med oss är vändpunkterna.
– När en blick blir början på en vänskap.
– När en uppsägning öppnar dörren till något nytt.
– När ett flyttlass bärs ut och ett nytt hem väntar.
– När en konflikt får sin sista mening och ett handslag sätter punkt.
– När första dagen i skolan blandar nervositet med förväntan.
– När sista dagen på jobbet fylls av nostalgi och lättnad.
Vi får ofta för oss att det är allt däremellan som har betydelse – rutinerna, rapporterna, dagarna som liknar varandra.
Men det är inte vardagslunken som bygger minnen, värda att bevara.
Det är vändpunkterna som formar oss.
Ögonblicken då riktningen ändras.
När världen plötsligt inte är densamma som sekunden innan.
Att se dessa vändpunkter, och att inte bara rusa förbi dem, är en konst.
För i dessa gömmer sig inte bara våra minnen.
Även våra möjligheter.
Med kärlek,
Dennis