I det här blogginlägget bjuder jag på slutorden i min bok ”Bara en tanke – Din guide till villkorslöst välbefinnande”, som gavs ut redan 2015. Känner mig idag ganska stolt över hur jag fick till det. Som en bra sammanfattning av hela boken, på något sätt. Vad tycker du?
De som inte förstår hur de tre principerna samverkar för att skapa våra upplevelser av livet, riskerar att blir rädda för det de upplever.
Omvänt innebär en hög förståelse, just det motsatta.
Om någon exempelvis, tänker på ett läskigt minne som den personen har, och samtidigt förstår hur de tre principerna arbetar, kommer denna person att begripa att det bara är ett minne. Alltså inget annat än det egna tänkandet som gör situationen obehaglig, och att den hemska händelsen som minnet ”plockar fram”, inte egentligen äger rum just nu.
Den personen kommer att förstå att det som händer nu, inte är verkligt, att det inte har någon som helst betydelse, och följaktligen kommer minnet/tanken att försvinna av sig själv.
Med andra ord kan man säga att insikten kring hur vi fungerar psykologiskt, förändrar perspektivet, kring det egna tänkandet.
Det är nämligen skillnad på att tänka ”mitt förflutna ger mig ångest”, än att tänka ”mitt tänkande kring mitt förflutna ger mig ångest”.
Om någon person däremot inte förstår det som de tre principerna pekar på, alltså hur dessa principer skapar alla våra upplevelser, kan det hända att minnet/tankarna skrämmer vettet ur personen.
Om samme person, i den stunden, fortsätter att tänka på minnet, som om det vore verkligt, kommer den personen att må allt sämre.
– Logiskt, eller hur?
Å andra sidan – och detta är bokens slutsats – när personen inser att tankar, inget annat är, än just tankar som passerar genom sinnet, kan hen låta även negativa tankar vara. Då förlorar tanken sin kraft, och det blir möjligt att finna frid, oberoende av vad som tänks.
Ett frikort till förtröstan, således.
Mvh,
Dennis Westerberg