När vi människor känner obehagliga känslor i kroppen, såsom oro, stress och nervositet, blir vanligtvis den första reaktionen att vilja förändra känslan:
– Hur blir jag av med min oro?
– Hur kan jag hantera min stress?
– Hur kan jag slippa bli nervös?
– Hur kan jag komma över mitt lidande?
Det vi ofta glömmer bort, är att känslan som känns i kroppen, egentligen är en sund reaktion på ett osunt tänkande; en signal som försöker kommunicera med oss.
Budskap som vill nå fram, är något i stil med ”sådär ja, Dennis… nu har du grubblat och grunnat lite väl mycket, så att sinnet grumlats ner, och du är på väg att bli trångsynt och korkad. Ta en tankepaus.”
Problemet är emellertid, att när sinnet går från klarhet till grumlighet, så spelar det oss ett spratt; det försöker ”bluffa oss”, ungefär som en pokerspelare som spelat ut sitt bästa kort, men försöker få resten av pokergänget att tro, att det finns ytterligare ett ess att kontra med.
Knepet som sinnet tar till, är att presentera mängder av anledningar till att vi känner som vi gör – varför vi är oroliga, stressade, och nervösa. Sinnet använder nämligen den yttre världen som en bekräftelse på varför vi mår dåligt:
– Inte konstigt att jag är orolig, när barnen är på läger.
– Inte konstigt att jag är stressad, när jag har så stort ansvar på jobbet.
– Inte konstigt att jag är nervös, när jag har en presentation imorgon.
Och eftersom vi får för oss att det är de yttre omständigheterna som ger oss obehag, fortsätter vi att grubbla och grunna på hur vi ska lösa situationen. Det gör oss dock än mer korkade. Så pass korkade att vi tror att vi är kloka.
– Trots att jag är orolig, ser jag klart på situationen.
– Trots att jag är stressad, har jag koll på hur saker och ting ligger till.
– Trots att jag är nervös, är mitt perspektiv det rätta.
Men, du… vem har du mest förtroende för, egentligen…
… en orolig, stressad och nervös kirurg, eller en som är lugn, balanserad och klok?
… en orolig, stressad och nervös pilot, eller en som är lugn, balanserad och klok?
… en orolig, stressad och nervös mamma/pappa, eller en som är lugn, balanserad och klok?
Bättre att ta ett steg tillbaka, och låta sinnet stilla sig.
Då kommer klarheten, klokheten och kärleken tillbaka.
Av sig självt.
Varje gång… trots sinnets rackartyg.
Med kärlek,
Dennis