Tystnaden i ett bibliotek upplevs ofta som rogivande.
Men i ett väntrum – där ingen förklarar vad som pågår – väcker den lätt oro.
Därför föredrar vi inte sällan ett jämnt bakgrundsbrus framför en tystnad som plötsligt bryts eller förändras. Ett konstant surr från en fläkt är enklare att stå ut med än ljudet från ett kylrum som först brummar – och sedan sjunker in i en kuslig stillhet.
Samma princip gäller för information.
Hellre ett meningslöst ”Vi behandlar ditt ärende” var trettionde sekund än total tystnad från kundtjänst. Ovissheten sliter mer än tomma fraser.
Det omvända gäller också.
En stillsam miljö blir ännu mer värdefull när den då och då rymmer något vackert – en vindpust genom ett öppet fönster, fågelsång i fjärran. Det är kontrasterna som gör stillheten levande.
När människor får uppleva kontroll över tystnaden – istället för att lämnas ensamma i ett oförutsägbart tomrum – skapas förutsättningar för både trygghet och tillit.
Och ibland, när allt annat tystnar, är det just tystnaden som hörs allra tydligast.
Ju.
Med kärlek,
Dennis