…där ett hånflin ofta får mer uppmärksamhet än ett ärligt leende
…där en naken-cyklist blir ett Twitterämne, men en god gärning går oss spårlöst förbi
…där det är viktigare att stå på huvudet än på egna ben
Såklart… vi kan alla sätta på oss clownkostymen, och delta i cirkusen.
Vi kan trolla fram kaniner ur hattar och göra volter på balkongräcket.
Det finns kurser för sådant.
Eller pierca näsan, tatuera halsen och skapa en chockvåg i släkten.
Utan tvekan.
Jag har själv en rebus i bläck på mina armar.
Men… till vilken nytta? Egentligen?
Inte lika enkelt dock, att visa upp sitt äkta jag, sin innersta kärna.
Och därmed erhålla en helt annan typ av uppmärksamhet.
En som är mer hållbar och mer betydelsefull.
En som inte kräver att man dricker sina egna spyor i fördumnings-TV, eller ger bort sin väns privata mobilnummer på ett BNI-möte.
Såsom att man är snäll, exempelvis.
Med kärlek,
Dennis
