När valet står mellan att ta sig an det som är viktigt, och det som är akut, tar akuta ärenden oftast hem segern.
Att släcka bränder, stjäl tid från att utreda varför saker och ting tar fyr… in the first place.
Beslutet att plocka fram brandsläckaren i stället för att ta sig an det krävande och extremt svåra uppdraget att kunna reducera antalet framtida bränder, kan enkelt rättfärdigas när det brinner i knutarna.
Att reda upp ett äktenskapligt gräl i stunden, urskuldar den mer angelägna men svåra uppgiften, att försöka förstå hur rädsla och ilska tar plats i våra liv – psykologiskt – via tre principer.
Vi människor har en tendens att ständigt göra denna typ av felräkningar – hemma eller på jobbet.
Det som är akut trumfar det som är viktigt.
Vi undviker det viktiga men obekväma arbetet med att hitta en långsiktig lösning, och gör i stället allt som krävs för att slippa få panik när det bränner till. Även om det som flammar upp, kan vara av underordnad betydelse.
Såklart. Att ta kloka beslut för att bygga en bättre värld när röken ryker ur arslet på en, är svårt.
Men… då och då… lite oftare än nu… borde vi kanske stanna upp en stund, och försöka förstå källan till problemet, innan vi löser problemet.
Och när det gäller psykologi… är ett sådant tillvägagångssätt viktigare än någonting annat.
För när väl källan avslöjas… försvinner problemet av sig själv.
Eftersom det aldrig varit där… inte ens när det verkade så.
Med kärlek,
Dennis
