Jag har precis läst ut en bok som damp ner i lådan igår.
Extremt intressant.
Spännande och skrämmande på samma gång. Därtill hopplös… och hoppfull.
Den innehåller emellertid inga nyheter för mig. Jag har nämligen tidigare tagit del av samma källor som författaren.
Dock: – Boken är skriven av en man INOM fältet, nämligen super-modige Johan Stiernstedt, som är psykiater och leg. psykoterapeut.
Nedan har jag klippt in ett antal citat som jag saxat ur boken, som jag låter vara okommenterade, men som bör läsas utifrån ”den nya psykologins” ögon… eller med andra ord med ”de tre principerna” som grund.
#daxförettparadigmskifteinompsykologin [… och det pågår redan]
”En överbelastad psykiatri och primärvård, som så snabbt som möjligt ska pressa fram en diagnos. Därefter medicinering, ibland el-behandling. Ett fåtal samtal, eller knappt några samtal alls. Människan behandlas som en maskin i en mekaniserad psykiatri. Är tanken att vi kan ha en själ helt främmande för skolmedicinen?”
”Piller är ofta det enda som vårdcentraler eller psykiatrin erbjuder.”
”Om alla piller var lika bra som en del av psykiaterkåren och läkemedelsindustrin hävdar, skulle väl sjukskrivningarna minska?”
”Hypotesen att depression beror på serotoninbrist, är inte bevisad.”
”Detta [ECT-övergreppen] är en vårdskandal som har förnekats, tystats ner och bagatelliserats.”
”Man rekommenderar även ECT [elström in i hjärnan] till ungdomar med svår depression.”
”Misslyckade försök att utan stöd avsluta behandlingen, misstolkas av många som att man inte klarar sig utan medicinen.”
”Det känns viktigt att ta fasta på just detta, att hjärnan inte räcker för att förklara vad medvetandet är.”
”Nya läkemedel skrivs ut, som efter en tid inte heller fungerar, problemen förvärras och så småningom har vi skapat en kroniskt sjuk patient.”
”Det är överhuvudtaget märkligt att nästan all läkemedelsforskning utförs av bolagen själva.”
”Både Götzsche och Whitaker anser att psykofarmaka i längden inte bara är verkningslösa, utan också farliga.”
”Det kan ifrågasättas om depression överhuvudtaget beror på något biologiskt bristtillstånd.”
”Är alla dessa ungdomar med diagnos sjuka? Provokativt vill jag svara: Om de blir kvar i psykiatrin för länge så ökar risken!”
”Som jag ser det innebär det ett allvarligt övergrepp på den normala tonårsutvecklingen. Vad utsätts denna generation för?”
”Tyvärr förklaras alltför ofta en diagnos som varaktigt bestående, en slags oåterkallelig hjärnskada. Inget att göra något åt.”
”Först hårdlanseras en sorts preparat, vilket utlöser en annan åkomma, som i sin tur kräver andra piller.”